Anyod

2014-08-29
16:18:17

*Väntar på skolböcker*

Det är en underlig känsla när man går igenom sitt facebookflöde, välsignad med bristen på internets nya attack emot mänskligheten - "ice bucket challenge".
Tills man ser att en av ens mest långlivade vänner utförde just denna "challenge" för typ... inte alls länge sedan.
Jag vet inte om jag ska känna mig nöjd eller förolämpad för att jag inte nominerades. Även ifall jag troligtvis hade betraktat nomineringen med avsky och förakt och demonstrativt ignorerat vännen i fråga under en period av ungefär en vecka.
 
Imorgon ska jag besöka Skövde för första gången, antar jag. Hurra... Är inte jätteentusiastisk men är kanske nervös eller panikslagen eller något, jag vet inte.
Kusin medverkar däremot i en musikal som vi ska se på, och det ska bli roligt i alla fall. Det är bra att ha en kontakt på plats som man kan spamma med desperata frågor om skola och lägenheter etc vid behov.
 
Har under föregående vecka tacklats med både motstridiga och välvilliga viljor, detta i form av kamrater som kanske eller kanske inte velat eller kunnat träffas.
Har även fått erfara intressanta kommentarer som jag - trots personens absurda val av ord - uppskattar, eftersom jag kanske kan få fortsätta med mitt liv nu. Jag hoppas det i alla fall.
Och vad är det med folk som tror att de måste ljuga för att inte "såra" andra. Det sårar ju mer att få veta att personen ljugit eller undanhållit information, snarare än att de sa sanningen från början. Stop it.
 
Har försökt analysera människors sätt att hitta en partner. Det är som att spela ett spel från början, om och om igen. Man gör samma bana, har ihjäl samma fiender. Man kanske tar sig lite längre än förra gången.
Sen dör man, tvingas börja om. Ser plötsligt att man bara kommit 7% in i spelhelvetet.
Och detta är därför jag inte spelar Prince of Persia längre. (Men jag kom MYCKET längre än senast, för när jag spelade innan mitt flera år långa uppehåll gick jag i mellanstadiet, och då kom jag bara till 5%. Jag tycker det är en klar förbättring. (Jag pratar alltså inte om relationer nu, jag pratar om min oförmåga att spela datorspel. Vilken passande utbildning jag har valt.))